Tack för alla fina ord efter min medverkan i TV4:s @efterfem Hundra dagar i juli handlar om Maia och Tim, men i programmet berättade jag att boken också handlar om mamma och mig.
Det började förra sommaren. Jag hade precis skrivit klart det första utkastet till boken och döpt den till Hundra dagar i juli när mamma fick onti benen. Smärtan blev allt värre, och efter ett tag sökte hon hjälp. Hon blev inlagd på lasarettet i Motala den 1 juli, i tron om att det rörde sig om ett diskbråck. Men efter noggranna undersökningar visade det sig att hon hade cancer. Vi försökte hålla hoppet uppe, men hon blev snabbt sämre, och till slut fick vi det hemska beskedet att det inte fanns något mer att göra. Hon tillbringade den sista tiden hemma och en månad senare, den 1 augusti, somnade hon in.
Helt ärligt vet jag inte hur det är att leva med ett sjukt barn och den fruktansvärda väntan på ett nytt hjärta. Men jag vet exakt hur Maia känner när hon står uppgiven i fönstret på Motala lasarett och ser ut över Vättern mitt i juli. Och jag vet hur det är att klamra mig fast vid hoppet och att leva med maktlösheten att inte kunna hjälpa. Det var min livs värsta sommar, och jag kan fortfarande inte förstå det osannolika i att jag tvingades uppleva en situation som är så lik den som Maia genomgår i boken. Mamma var alltid en av de första som läste mina manus; hon tyckte till om omslag och petade i baksidestexter. Hundra dagar i juli fick hon aldrig läsa. Men boken är, förstås, dedikerad till henne. Sorgen och saknaden är enorm, men jag är ändå så tacksam för att just hon är min mamma ♥️♥️♥️
Länk till intervjun på efter fem hittar ni här:
